...eller varför jag inte äter odlad lax längre.
Detta blir ett långt inlägg, men det är otroligt viktigt. Jag hoppas att ni tar er tid att läsa det. Och så ber jag om ursäkt i förväg för min "svorska". Jag har bott för länge i Norge och hittar inte alltid ord och uttryck på svenska längre...
Först och främst så rekommenderar jag alla att läsa Niels Christian Geelmuydens nya bok "Sannheten på bordet - det du ikke får vite om maten din" (finns än så länge bara på norska, kom i okt 2013). Boken är otroligt välskriven, och författaren baserar sina påståenden huvudsakligen på oberoende forskning som är grundligt dokumenterad i boken (70 sidor källhänvisningar).
Jag håller inte med om absolut allt han skriver, bland annat så upprätthåller han kolesterolmyten, dvs. att det finns ett samband mellan högt kolesterol och hjärt/kärlsjukdomar, att LDL är det farliga kolesterolet osv. Detta har ju visat sig inte stämma - kolesterol är mycket mer komplext än som så. Läs mer om det här: Snabbkurs i kolesterol. Men han tar upp mycket annat som är intressant och jag kunde inte släppa boken när jag hade börjat läsa den.
- Forskare menar att ca 80% av laxen i norska odlingar lider av grå starr, och att hälften av dessa är helt blinda. Sjukdomen uppstår när laxynglen abrupt flyttas från sötvatten till saltvatten, utan någon naturlig tillvänjningsperiod.
- Det finns å andra sidan väldigt lite att se i merdene (finns det ett svenskt ord?) - sikten är väldigt dålig på grund av att 200 000 laxar trängs - och bajsar - i en och samma merde. Plus en miljon till i angränsande merder. Avföringen från norska laxodlingar motsvarar under ett år kloaken från 11,9 miljoner människor.
- En medelstor norsk laxodling, som producerar ca 3000 ton lax, förorenar lika mycket som avloppsutsläppen från en stad med 50 000 invånare. Undersökningar har visat att närområdena ofta är livlösa i flera kilometers omkrets från odlingarna.
- Som resultat av inavel, skador vid vaccination och onormalt snabb tillväxt så utvecklas inte skelettet lika fort som resten av fisken - och fisken blir deformerad. Ännu mer utbrett och allvarligt är att också de inre organen deformeras.
- En vanlig sjukdom är pancreas disease (PD). Sjukdomen medför infektion i bukspottskörteln och utlöses ofta av stress och dålig vattenkvalitet. Fiskarna får uppsvullnad mage, utstående ögon, blek färg och vrider sig utan uppehåll. Dödligheten är hög, men bland de som överlever "kan filetkvaliteten i all hovedsak gjenvinnes rundt et halvår". Många av de laxfiléerna som säljs till lågpris i norska butiker har visat sig komma från PD-sjuka fiskar.
- En annan vanlig sjukdom är "infeksiøs lakseanemi" (ILA), som ofta jämförs med spanska sjukan. Hittar man ILA i en anläggning rekommenderas det att slakta all fisk i anläggningen inom 80 dagar. NRK har dokumenterat att också ILA-smittad lax säljs i norska butiker. Forskare tror nu också att ILA-viruset håller på att muteras till ett ännu farligare och mer sjukdomsframkallande virus.
- Fisktuberkulos antas också vara vanligt, men det upptäcks inte så ofta - och därmed förekommer det att det säljs fisk med tuberkolos i butikerna. Dessutom tillkommer problemen med laxlus, parasiter som borrar sig igenom laxens hud och lämnar öppna sår - och gör laxen mer mottaglig för andra infektioner. Det medicineras kraftigt mot laxlus, men trots detta är situationen värre än någonsin. En lång rad andra sjukdomar nämns också i boken...
- Många av sjukdomsproblemen antas bero på storleken på merdene och tätheten av lax i dem. 75 kg lax per kubikmeter istället för rekommenderade 15-25 kg lax per kubikmeter är inte ovanligt.
- Varje år rymmer flera miljoner fiskar från anläggningarna (och ibland får de hjälp av de som odlar laxen - de får nämligen ut mer på försäkringen från rymd än från sjuk lax...). Sjuk lax som rymmer ökar såklart riskerna för den redan utrotningshotade vildlaxen.
- Rosafärgen i laxköttet kommer från olika kräftdjur som laxen äter i sin naturliga miljö. Dessa kräftdjuren finns naturligtvis inte i odlingsanläggningarna, utan fisken får istället syntetiska färgämnen i fodret. Annars hade köttet varit gråvitt. "Lenge har det eksistert en vifte med ulika fargenyanser, en såkalt SalmoFan fra kjemigiganten Roche, hvorfra produsentene kan velge ønsket valør på kjøttet. Nesten som når man skal velge ny farge på stueveggene."
- Ca 30 miljoner ton vildfisk omvandlas årligen till fiskmjöl för att mata fisk och skaldjur i fångenskap. 90% av de stora fiskarna har försvunnit från världshaven som följd av överfiske. En stor del av fiskmjölet och de övriga näringsämnena som används i fodret kommer från tredje världen. Citat Jonas Gahr Støre: "Der har de somaliske piratene et poeng. Piratproblemet har dels sin årsak i at folk som er gode på sjøen, ikke lenger har noe på sjøen å gjøre. Noen, ikke de, fisker havet tomt."
- Producenterna av fiskmjöl har därför ersatt det mesta av det marina fodret med soja, majs och raps. Lax är en rovfisk, som äter annan fisk - den ska inte äta soja, majs och raps. Hela 70% av fodret är nu vegetabiliskt - och innehållet av omega-3 i odlad norsk lax är mer än halverat de senaste 10 åren. Övergången till vegetabiliskt fiskfoder ökar istället innehållet av omega-6 - som vi ju redan får allt för mycket av. Odlad lax innehåller ca 9 gånger mer omega-6 än vildlax.
- Odlad lax innehåller också betydligt mindre D-vitamin än vildlax; en åttondel. Mängden A-vitamin är endast en tredjedel av vad som finns i vildlax. Samtidigt är mängden fett, där alla miljögifter lagras, fem gånger så hög som i vildlax. Och fettet består alltså i allt större grad av omega-6 istället för omega-3.
- Så mycket som 20% av laxen dör innan slakt (upp till 40% i vissa anläggningar) - och detta är givetvis inte hållbart i en värld där nästan en miljard människor lider av svält. Först fiskar vi alltså upp all fisk i tredje världens vatten, som vi sedan mal till fiskmjölsfoder till lax - och så behandlar vi laxen så dåligt att den dör. Och den döda fisken ligger kvar i merdene bland de levande och förorenar.
- Persistenta organiska miljögifter (POP) lagras i feta vävnader hos djur och människor. I odlad lax har man hittat 23 av de 25 POP-erna som man i Stockholmskonventionen enades om att mäta (det finns tusentals...). Man följer med extra oro 12 av dem, de så kallade "dirty dozen", bland annat DDT och PCB. Dessa ämnen hittas i betydligt högre koncentrationer i odlad lax än i all annan fet mat. Det är tillåtet med 15 gånger högre innehåll av dioxiner och PCB i odlad lax än i till exempel kyckling - trots att effekten på människor är densamma. Hade gränsvärdena varit desamma för lax som för kyckling och andra lantbruksvaror, så hade laxen ansetts vara "uegnet som menneskeføde".
- Halveringstiden för dessa POP-er är mellan sju och tio år. Under graviditet och speciellt under amning reduceras mammans nivå med upp till 95% av en del miljögifter. Mottagare är en liten bebis på 3-7 kg med ofärdiga organ och ofärdig hjärna.
- Övervakningsprogrammet som undersöker miljögifter i laxen sköts av laxnäringen själv, och antalet kontroller har minskat för varje år, från 790 år 2006 till 25 år 2011.
- 90% av POP-erna kan utan större problem avlägsnas från fisken med hjälp av olika metoder - men det kostar pengar, och görs därmed inte.
- 2011 publicerades en svensk studie som visade att odlad norsk lax innehåller nivåer av bromerade flamskyddsmedel som var 60 gånger högre än gränsen som forskare i EU fastsatt. Bromerade flamskyddsmedel kan ge skador på lever och nervsystem, minska inlärningsförmågan, ändra människors beteende, påverka hormonbalansen, orsaka fosterskador och reducera fertiliteten.
- Norska myndigheter har lyckats få igenom en ändring i EU som innebär att gränsvärdena för insektsgiftet endosulfan i vegetabiliskt fiskfoder nu är 10-dubblat. Endosulfan är extremt giftigt för fisk, det är cancerframkallande och reproduktionshämmande - och just därför har det varit förbjudet i Norge sedan 1996. Men det nya vegetabiliska fodret kommer ofta från Syd-Amerika, och där används endosulfan flitigt, alltså är fiskfodret förgiftat och fiskindustrin behövde få godkänt högre gränsvärden för att kunna använda fodret och sälja fisken.
- Mellan 2008 och 2012 är användningen av laxlusmedlet azametifos mer än 60-dubblad. Azametifos är ett nervgift som anses vara farligt för vattenlevande organismer. Ämnet är också mycket giftigt för människor.
- En fransk undersökning från 2010 visade att norsk odlad lax är hälsofarlig. TV-kanalen France 3 fick samtidigt en norsk laxodlare att ställa upp på en anonym intervju. Han berättade vilka mängder gift han hade tillfört laxen i sin anläggning. Inför öppen kamera bekräftade han att giftet dödar mer än bara laxlus. "Oppdretteren uttalte at han aldri ville funnet på å spise laks fra sitt eget anlegg. Det vil si, han gjorde det før, men ikke med de nåværende giftmengdene."
- Det används genmodifierad soja och majs i produktion av fiskfoder till odlad fisk. Inte officiellt - det heter att man inte medvetet har använt det, det har liksom bara blivit så. Hoppsan hejsan. Förklaringen är att "vi importerer fra Nord- og Sør-Amerika og Asia, hvor genmodifisert mat er mer akseptert". Mattilsynet (norska Livsmedelsverket) krävde år 2006 att 25 olika råvaror från genmodifierad soja, majs och andra växter registrerades som godkända "for å tillate fortsatt bruk av GM-stoffer som har vært i bruk på det norske markedet". Genmodifierad soja och majs ger ökad risk för cancer, njursjukdom, leverskador, missbildningar, dödfödslar och sterilitet.
- Norska myndigheter har redan för nio år sedan godkänt ett patent på GMO-lax från det amerikanska företaget AquaBounty. De har tagit fram en snabbväxande, steril lax (steril av 'hänsyn till miljön'... så att förrymda laxar inte kan formera sig med vilda). Steril lax löper större risk att utveckla deformiteter. Denna laxen innehåller 40% högre nivå av hormoner som är kända för att ge cancer. Speciellt hög risk är det at utveckla prostata- och bröstcancer. Dessutom har "superlaxen" 52% högre allergipotential än vanlig odlad lax. Låt oss hoppas att den aldrig når marknaden, den vanliga odlade laxen är illa nog.
"Jeg spurte Jérôme Ruzzin, mannen bak museforsøkene ved Universitetet i Bergen, om han selv har betenkligheter med å spise oppdrettslaks.
"Jeg spiser ikke oppdrettslaks" svarte Ruzzin. Oppglødd av det kontante svaret, stilte jeg overlege Bjørke Monsen samme spørsmål. Er oppdrettslaks noe hun i hovedsak fraråder risikogruppene gravide, ammende og barn? Hender det at hun som ugravid og ikke-ammende voksenperson unner seg en saftig salmafilet?
"Er du gal, jeg spiser aldri oppdrettslaks" svarte overlegen.
Naturligvis måtte jeg også spørre sjømatforskeren Bethune om hun ikke spiser norsk oppdrettslaks, nå når det er åtte år siden hun forlot NIFES og Norge.
"No way" svarte Bethune."
Informationen om norsk odlad lax är i allra högsta grad också relevant för er som bor i Sverige - 98% av all lax som säljs i Sverige kommer från de norska laxodlingarna.
Jag uppmanar därför till en liten matrevolution - bojkotta den odlade laxen!
Så, vilken fisk ska man äta istället? Först och främst, se efter den här symbolen:
Makrill finns i rikliga mängder, och innehåller så mycket som 12 gånger mer omega-3 än odlad lax.
Torsk innehåller inte så mycket omega-3, men däremot rikliga mängder av D-vitamin och jod.
Kolja, långa, lyrtorsk och långstjärt är andra sorter du kan välja. Och sej - om den inte är fiskad i förstörda norska laxodlingsfjordar - sejen som fiskas där innehåller väldigt stora mängder miljögifter!
Här hittar du Världsnaturfondens fiskguide.
